Tillbaka
Jepp jag lever. Fröken Fin gikk i dvala över sommaren men är nu tillbaka i höstmörkret med sitt sarkastiska tangentbord. Det största ny i mitt liv är att jag och big L letar efter en lägenhet. Att köpa. Vi kände att det var dags att ta vårat förållande till en högre nivå och därmed sätta oss i skuld på ett par miljoner, till en bank med dårlig kundservice. Så nu springer vi runt och ser på lägenheter. Det är en rolig prosess. På ungefär 4 minuter skapar du ett intryck och bestämmer dig för om du dagen efter vill bläddra upp x antal miljoner. Jag lägger ner längre tid när jag ska välja middag i fiskdisken. Så ska man bjuda då. Hos en mäklare. Den mest konstiga grupp av människor. Vi la ett skambud på en lägenhet, mäklarens kommentar var: ” men kan ni inte gå lite högre? Min kollega sålde precis en nästan likadan lägnehet för 300 tusen över tax.” jo men visst gör vi det då! Vi var de enda som bjöd på den här lägemheten sa du, och så ska vi bjuda över oss själva med 300 tusen. Låter rimligt. Eller ska du kanske lära dig några knep av din kollega istället?
Eller den här: ” men om ni går upp 200 tusen så ska ni få med alla vitvarer.” Ja, men jo, det låter rimligt med 200 lakan för en gammal tvättmaskin och en diskmaskin från IKEA. Vi tar den.
Häst vs cykel
Som jag skrev innan har vi fått en ny cykel. Lars har fått. Jag klarar mig fint med den som står i källaren. Om man ska jämföra det här cyklandet, och samlingsmani av cyklar som verkar uppstått här i vår lilla lägenhet, med hästar så det ganska så likt. Min häst är den där gamla ponnyn som bara får uppmärksamhet när samvetet trycker på. Eller när vetrinären (läs big L) säger att den och ryttaren har gott av att komma ut. Lars har nu samlat på sig två hästar i stallet. Ett hissigt kallblod och en gammal travare som han har ärvt som bara går och går och går. I helgen tyckte big L att vi skulle bygga om våran trappa till stall. Som tur var kom han inte så långt i byggplanerna innan han insåg att det kommer bli
mycket hovmärken i trappan av hans ide´.
Gymmet
Det ända stället på hela jorden där folk är helt barnsligt seriösa. Jag ser det mer som en socialatrologisk resa när jag går dit mer än träning. socialantropologisk sofisk, socialantroposisk äh, konstigt folk som hänger där hur som helst. Mitt i stretchrummet ligger det en liten kinesisk kille och spretar med benen i var sin rättning. Spagat har jag hört att det heter. Why oh why!? Jag har kommit fram till att jag går dit av en anledning. Att skona Lars från utbrott. Inte för att jag ”blow off steam”, det steamar inte så mycket när jag är på gymmet, men för att jag inte är hemma ensam när han är ute. Om jag är ensam hemma och han drar ut och cyklar förvandlas jag till fröken Martyr. Dvs eftersom han är ute så måste ju jag som är hemma städa och laga mat. Stackars mig. Dumma dig. Det upplägget. Men eftersom det nu har flyttat in en ny cykel i vår lägenhet så lär jag ju hänga en del på gymmet nu, och lägenheten kommer förfalla. Så blir det. Och det är inte mitt fel.
Schlåmighårtfestivalen
Gud vad ofattligt dåligt melodifestivalen har blivit. Då den trånga hatten anmälde sin ankomst i lördags så jeg och besöket hanmade framför TVn för att se what the fuzz is all about. Den var om ingenting. Stundvis var det riktigt pinsamt. Jag har inte sett nåt om MF i år men jag kunde konstatera att Svenska folket har ingen smak – vad är roligast på fest liksom?! Skrika Popular eller låtsas spela på den största trumman til Me and my drum?! Det är ju på melodifestivalen vi bestämmer sommarplågan för 2011! Orkar vi Sa-ade helt till augusti undrar jag!?
Kommentarer (1)







